augustitankar

På många sätt är jag mer mig själv nu än tidigare. Men det är fortfarande en bit kvar tills jag är där jag vill vara. Jag kommer att behöva bryta många mönster ännu och överge vänskaper som har blivit till ytliga bekantskaper. Men det är helt okej. En vimmelkantig ung man sa åt mig, om något är sönder - köp nytt!

Det är totalt onödigt att slösa tid på att få perfekta hästsvansar, spara illasittande klädesplagg eller hålla fast vid påtvingade kompisrelationer. Släpp det. 

10.08.2018 kl. 18:55

blodmånens natt

Vrider mig i sömnen för tankarna snurrar på av alla intryck jag har tagit del av i nattens eskapader.

Allt går i vågor. 

Hybris. 

Rastlöshet. 

Apati. 

Repeat.

28.07.2018 kl. 02:51

IC 122

Sätter mig på tåget mot huvudstaden och hör mer oljud än vad jag har gjort de senaste två veckorna. Lyssnar på SALES för att stänga ut den stressiga atmosfären av gråtande spädbarn och skvallrande medelålderstanter.

7 veckor av inga måsten. 8 veckor kvar. Jag kunde boka flyg, tåg, ja vart som helst långt bort härifrån. Konsumera vyer och kultur och äventyr tills pengarna tar slut. Kanske det skulle bli mer fart på den här sommaren. 

Men jag gör inte. Det handlar om att skapa. Inte konsumera. 

Fast det är svårt att låta bli att tänka på vackra berg, vita stränder, turkos vatten, vingårdar, prosecco, jordgubbar, solbränd hud, främlingar på främmande gator. 

 

07.07.2018 kl. 11:57

första juli

Ett liv under konstruktion. Fasaden rivs ner innan jag ens hunnit flytta ut. 

Mitt i kaoset hör vi pistolskott. Någon skjuter mig flera gånger men jag dör inte. Men tårarna rinner. Vaknar till av ett samtal. 

Nu doftar det av saffran, kyckling och stekt ris som vi ska servera på verandan åt hans bror och mormor.  

01.07.2018 kl. 14:09

huvudkaraktären del två

Vi fortsätter vidare då jag har sådant flyt att utveckla denna karaktär. Det kanske aldrig blir en roman men jag känner att jag måste skriva om henne innan jag kan släppa in andra karaktärer in i den här historien.

Hon lever förstås i modern tid. Där vi har aldrig varit så nära varandra, men ändå så långt borta. Bara ett klick bort liksom. I den moderna tiden är det mer tydligt, vem som är kapabel till att ha varenda helg fullbokad med festligheter. Speciellt på sommaren, kanske lite bubbel, kanske lite cava. Lite parkhäng. Ni vet sådant som anses vara livet deluxe. Det som får folk att längta till efter helgen. Den är liksom mer fartfylld och oförutsägbar. Precis så, sådant man ser på snapchat och instagram stories nuförtiden. Jag är en del av dem som bidrar till sådana inlägg ibland.

Men som jag skrev så lever hon i tystnaden. Ett disconnect. En längtan efter att höra till ett sammanhang. Men grejen med henne är att hon aldrig riktigt har hört till ett sammanhang. Eller kanske hon gjorde det och kan ändå inte riktigt se sig själv göra det.

Det faller tillbaks till det som hände när hon var åtta år. Det var en tanke som uppstod skolgården, som på ett sätt blev hennes livsfilosofi. Att hon är endast en betraktare och det som händer nu är tillfälligt. Hon är utbytbar. Världen kommer att fortsätta snurra fastän hon inte är med. Den här insikten följer henne genom livet, omedvetet. Det sätter fler hinder för henne än man kan tro.

Genom att se sig själv endast som en betraktare ansåg hon inte sig var delaktig i det stora hela. Det gjorde svårt för henne att ta plats. Det gjorde även svårt för henne att spela huvudrollen i sitt eget liv. Det är därför jag vill att hon tar huvudrollen i denna historia.

13.06.2018 kl. 10:36

 

en inre monolog som ni får gärna delta i

Senaste kommentarer