Vänd om min längtan

I onsdags hade vi bokklubsmöte och diskuterade Vänd om min längtan av Ann-Kuise Bertell. Det är ett utvandrarepos av Maria Alinas liv. Bertell beskriver rörande om fattigdom och hur olyckliga händelser blir en dominoeffekt på livsöden. Det är mycket längtan och instängda känslor som formar individernas liv. Det märks att Bertell är poet stundvis i rubrikstexterna men också i den enkla stilen och bokens längd. 

De tragiska händelserna och personsbeskrivningarna var väldigt verklighetstrogna. Det fanns många teman att diskutera. Vi dikuterade våldet, modersrelationen, syskonsrelationerna, utanförskap och att lämna bort sitt barn. Det fanns en del som lämnades osagt. Men i det stora hela tycker jag att boken är läsvärd. 

Vi gav boken 4 av 5 stjärnor. 

Publicerad 03.03.2017 kl. 07:59

Sommarön

I söndags var jag på bokklubbsbrunch med Åbokklubben. Ni hittar oss på instagram @abokklubben. Vi hade läst Sommarön av Eva Frantz.

Det är en finlandssvensk deckare i skärgårdsanda. Det handlar om en handfull familjer som åker till sommarparadiset i Porkala Skärgård för en vecka. Ön ägs av ett försäkringsbolag och personalen har fått hyra stugor där. Under veckan sker ett mord och saker börjar nystas upp lite i fasaden.

Boken innehöll en del igenkännsfaktorer och kunde vara stundvis lite underhållande. Eftersom det var en deckare, hade jag väntat mig lite mer spänning. Men halva boken var rätt stillsam och tangerade vardagen hos de 25 personerna på ön. Det fanns mycket potential i boken men tyvärr var den ingen bladvändare för mig.

Om jag ska vara ärlig, har jag haft svårt att fokusera på boken och har glömt bort hälften av vad den handlade om. Jag kommer ihåg bäst relationen mellan tonåringarna Theo och Vendela samt episoden då Vendela blev nätmobbad. Bokens pärm var fin iallafall. Vi gav boken 2 av 5 stjärnor. 

Publicerad 06.02.2017 kl. 20:57

Naondel

Jag har tänkt att det skulle vara kul att vara med i en bokcirkel eller bokklubb och diskutera böcker. Så när Hanna drog igång bokklubb här i Åbo hängde jag på. Vi läste Naondel av Maria Turschaninoff.

Det är några saker som jag tänkte kunde vara värt att nämna innan jag går in på romanens händelseförlopp. Jag har inte läst något från fantasygenren på flera år och jag har inte heller hunnit läsa föregångaren till denna bok, Maresi. Dessutom har jag svårt att läsa böcker där berättarjaget byts ut ofta och man får läsa ur flera personers perspektiv.

Naondel berättas från flera kvinnors perspektiv om förtrycket i Ohaddin. Boken börjar med Kabira som fått ansvaret att vårda en magisk källa. Hon faller för den som till synes karismatistiska Iskan, men som sedan visar vara en tyrann. Kabira blir fången i hans harem och med åren kommer fler kvinnor dit. Som konkubiner, som slavar, som tjänare. Det är en bok som handlar om de som överlevde, som klarade flykten, men det är också många som dog.

I början hade jag svårt att läsa boken för att jag äcklades av Iskans handlingar och våldtäktsbeskrivningarna. Språket var ganska lätt men de olika karaktärsbyten förvirrade mig. Händelserna beskrevs ganska ytligt. Det fattades mera ingående reflektion om hur de traumatiska upplevelserna har påverkade kvinnorna. Överlag tyckte jag boken var helt okej. Den är inte mitt självklara val men för det feministiska inslaget är det värt att läsa den. På bokträffen fick den 2,7 av 5 stjärnor . 

Publicerad 09.12.2016 kl. 20:38

Du levde som i musiken, jag som i vansinnet.

Läsning har alltid varit en frizon för mig. En dörr till ett liv jag inte hade. Jag spenderade många helger i tidiga tonåren vid mitt fönster och läste. Nu läser jag inte lika ofta som jag gjorde då, slukade tre böcker på en vecka.

Jag tänkte nu skriva om en bok som jag hittade någon gång när jag var sexton. Älskade du av Barbara Voors. Hennes debutroman utgiven 1990. Jag har den i två exemplar, den ena är här och den andra ligger någonstans i mitt flickrum.

Så här skriver Barbara Voors om hur den kom till.

Älskade du handlar om att vänta på kärleken och ändå inte vara beredd på den. Om hur den slog bakifrån och får en att falla under smärtan, genom smärtan. Det handlar också om en son som inte kan tala med sin far, och om en trasig familj där mamman packar sin väska kväll efter kväll och lämnar pappan kvar i en ensam fåtölj. Men främst handlar det om en ung kvinna som alltid presterat för att det var det enda sättet hon kunde känna sig älskad. 

Så här börjar boken. Meningarna kommer naturligt och boken är oerhört välskriven.


Det finns så många välskrivna stycken i boken men nu tänkte jag inte citera desto mera. Jag kan rekommendera den varmt om ni har en viss fallenhet för att läsa skönlitteratur om människorelationer och se draman.

Publicerad 28.04.2016 kl. 08:20

Ibland fångar jag vissa ögonblick för att sedan kunna gå tillbaks i tiden. Här hittar ni nutid, samtid och dåtid.

pulsfrekvens.ratata.fi  

Kategorier

Senaste kommentarer